Snart är det juni.
Solen skiner om dagarna och min själ dansar tango samtidigt som den hoppar bungyjump.
Det är inga jämna plågor i mitt liv, inte.
Det är på toppen av berget till djupaste dalen. På nollkick.
Nu är det neråt, just denna sekund eftersom jag är rastlösast i världen och uttråkad och blek.
Blekast i världen nästan, inte svart som synden, trots att jag är syndare nummer ett.
Blek, småfet och med hårigaste benen i världen.
Mycket värld.
Mycket jag.
Jävla sverige, sommar och korta shorts.

Om ni bara kunde blunda.

Håhåjaja, helgen var episk åtminstone.
Mycket öl, parkhäng, lite fotboll, mycket smulian och felicia och bara allmänt... må bättre än alla andra.
Stå över alla andra.
Önskar man kunde ha det sådär jämt! Saknar packet så att varenda cell i min kropp ... jagvetintevadungefär.
Och jag önskar ibland att man hade valt annorlunda och kanske stannat upp och tänkt innan man handlade.
Men jag jobbar inte så, så att jag gör det denna gång kanske innebär ett sjuhelsikes framsteg.
Även om tristessen sliter på själen.

När du desperat kryper intill vem som helst, bara för att få en stunds känsla av liv igen.

A heart lika yours in a time like this.

Jag har återupptagit en gammal kärlek.
Den rostar aldrig den gamla kärleken, dom som säger det ljuger liksom inte!
Det är mina fyrbenta små vänner, uppe i grannens stall.
Första gången jag red Gunwald var jag fruktansvärt nervös. Jag dog nästan och fick sitta och ta väldigt, väldigt djupa andetag för att inte börja hyperventilera.
Inte blev det bättre av att han trampade ner i ett tjälskott heller, sjönk snabbt och långt gjorde han.
Men ju längre vi red desto mer lugnade jag mig.
Efter den ridturen har jag nog inte gjort mycket annat än att hänga i stallet.
Jobbar.
Övningskör.
Är i stallet.
Håhåjaja, och nu ska jag snart jobba. Vill inte alls egentligen, vill ge mej ut på äventyr. Ut och trava i skogen, barbacka.
Eller rida Modesty, tävlingshästen som skrittar fortare än blixten slår ner.

Förresten så övade jag och min körlärare på att tvärnita igår. Gasade på rätt bra, så fort hon klappade i händerna skulle jag stå på bromsen... Där snackar vi adrenalinkick! Jisses amalia... Så roligt! Eftersom det var övning och inte på riktigt då ju, såklart... Hihi.

Har dessutom sett tonvis med citronfjärilar, Annies "tecken" som hennes mamma sa...
Så jag var tvungen att skriva ett mejl till A:s mamma. Kändes fint, har tänkt göra det länge.

Som sagt, annars händer inte mycket, jag har mina gamla vanliga ticks, förstör bra saker, är snäsig för att jag har ångest och huvudvärk för att jag tänker så det knakar, alternativt dansar mig igenom dagarna.
Mellanting, vad är det? :)

4 år tror jag det var vi sa... hahaha, orkar inte med mig själv. Tur det finns likasinnade själar.

Solen sken i morse.
Sol ute, sol inne, sol i sinne.
Heter ett ordspråk.
Jag tror dom som uppfann det ljög lite.
Eller tittade för djupt i flaskan, en solig dag.
För som sagt, solen sken.
Jag har i ett antal dagar gått med humöret nere i mina skor.
I takt med att molnen hopade sig under dagen,
i takt med att solen fick svårt att nå fram,
i takt med att regnet började ösa ner
så steg humöret avsevärt.
Nu mår jag som man bör göra.
Vet inte om det är skadeglädje, över att andra deppar ihop över vädret och får må som mig själv...
Eller om det är för att den brutalaste pmsen i världshistorien gick över i mens och jag fattade varför jag varit som jag varit.

Hur som haver, nu laddar jag för morgondagens jobbpass och sedan fotbollen nere i Falkenberg!

I samma sekund som jag tappar kontrollen tar sig den där andra ut ur mig.
Hon använder min mun, min kropp och alla mina sinnen blir hennes.
Det är den svarta delen som störtar fram, tar över och gör illa.
Hon gör illa mina nära & kära, hon gör mig själv illa.
Hon gör saker jag inte står för, säger saker jag inte vill säga.

Hon tar den lilla självrespekten jag någonsin haft och slänger i soptunnan. Hon slänger mig med i soptunnan.
Där jag hör hemma.

Var kommer ångesten ifrån, varför just nu?
Varför kan jag inte hitta sätt att rädda den där lilla lågan med livslust utan kemikalier?
Jag väcker mig själv om nätterna igen för jag pratar så högt, sover så oroligt och lätt.
Jag längtar tillbaka till gamla tider där ingenting spelade någon roll och där man stod utanför.

Jag tar den lilla svarta i handen och går. Jag vet inte vart vi ska, eller vad som kommer hända där.
Jag vet bara att lilla svarten antagligen bestämmer.

Längtan

En helt vanlig tisdag i mitt liv.
Idag.
Solen har bränt mina kinder litegrann.
Jag hade halva sandlådan med mig hem, då nya grejen för barnen är att hälla sand innanför andra personers jackkragar, och ett av barnen bredvid mig utnyttjade ett perfekt tillfälle då jag satt på sandlådekanten och inte såg honom.
Hans skratt bubblade från magen och ut ur munnen, och det var väldigt svårt att bli arg på honom.
Vi åt mellanmål utomhus.
Jag övningskörde en stund på eftermiddagen.
Ett litet föl, det första för i år, det första i Kickan's liv valde att hälsa på denna världen under natten.
Allting är sådär spirande och påväg.

"Jag är en trasig apparat
Jag är en gammal fantasi
Jag är nåt som måste lagas
Och sen skyddas från skiten vi lever i

Jag är Alfons osynliga revolver
Jag är kriget under huden
Jag är en ny och påkostad tidskrift
Fast lite mer förljugen

Jag är allt som du valt bort

Varje vardag är ett fritt fall
Fast lite mer nyanserat
Jag är det vilsna i ditt skratt
Jag är nåt jag själv har fabricerat

Jag är den första riktiga kyssen
Jag är sorgen du bär inom dig
Jag är tomheten i natten
En bedövning på krogen är allt för mig

Jag är allt som du valt bort

Jag är det nakna i sanningen
Jag är det tysta i ensamheten
Jag är det lidelsefulla i våren
Jag är frustrationen över evigheten

Jag är den största förloraren
I min hjärna råder diktatur
Jag tror att det är jag som väljer
Men mitt liv är ett fängelse
jag aldrig tar mig ur

Jag är allt som du valt bort

Jag är tveksamheten i orden
Du är saknaden som jagar mig
Du är det enkla i sommaren
Och enkelheten klär dig

Du är det milda i vinden
Jag är nåt du tänkt, men som suddats ut
Jag är drömmarna du drömde
Men som en dag helt plötsligt tog slut
Jag är allt som du valt bort"