I samma sekund som jag tappar kontrollen tar sig den där andra ut ur mig.
Hon använder min mun, min kropp och alla mina sinnen blir hennes.
Det är den svarta delen som störtar fram, tar över och gör illa.
Hon gör illa mina nära & kära, hon gör mig själv illa.
Hon gör saker jag inte står för, säger saker jag inte vill säga.

Hon tar den lilla självrespekten jag någonsin haft och slänger i soptunnan. Hon slänger mig med i soptunnan.
Där jag hör hemma.

Var kommer ångesten ifrån, varför just nu?
Varför kan jag inte hitta sätt att rädda den där lilla lågan med livslust utan kemikalier?
Jag väcker mig själv om nätterna igen för jag pratar så högt, sover så oroligt och lätt.
Jag längtar tillbaka till gamla tider där ingenting spelade någon roll och där man stod utanför.

Jag tar den lilla svarta i handen och går. Jag vet inte vart vi ska, eller vad som kommer hända där.
Jag vet bara att lilla svarten antagligen bestämmer.