onsdag 29 februari 2012

Jag är trött på att vara fet.
Trött på att se en enda stor deg-klump när jag tittar i spegeln.

Nä tacka vet jag tjack-diet som får en att se ut såhär

tisdag 28 februari 2012

Religion

Ska till Landa kyrka på religionskunskapen idag.
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om detta eftersom det alltid slutar med att jag står och funderar över vad man får och inte får tänka i en kyrka om man inte ska hamna i helvetet.
Följdaktligen så har jag ju tänkt alla tankar som jag kommer fram till att man nog INTE får tänka, för då hamnar man i helvetet och eftersom jag tänkt dessa tankar man inte får tänka när jag kom fram till att man nog inte får tänka dom så kommer jag ju hamna i helvetet.
Därför går jag alltid ur en kyrka med ett lätt stänk av obehag i kroppen.

Min hjärna är en mycket komplicerad sak, ni hör ju bara.

Dessutom har jag mensvärk och är väldigt opepp på att sitta i guds hus och blöda mellan benen. Jag kanske lockar till mig satan?

Men för sjutton. Jag har inte kommit iväg till kyrkan än men sitter redan och kör igång med det här haha!
Igår städade jag som en tok i herrns lägenhet, och idag ska jag väl försöka mig på att städa mitt rum på skolan. Boka tvättid ska jag göra också, och ringa mormor för att se om man kanske ska orka glädja henne med min närvaro på hennes kalas.

Jag börjar med tvättiden, tror jag minsann. Så ringer jag henne när jag varit i kyrkan och funderat på helvetet.

fredag 24 februari 2012

Min värld kanske liknar din.
Din värld liknar kanske min.

Men vi kommer aldrig nå varandra, vi kommer aldrig tala samma språk ändå.

tisdag 21 februari 2012

Svart

Töjer öronen igen. Gick på ett litet kick att töja från 5 till 12 mm eller vad sjutton det nu är.
Funderar på att gå till frisören på fredag och klippa håret, och kanske färga det med.
Det tar på energin att vara så trött på sig själv. Så lite förändring hade ju varit trevligt.
Kanske någon ny tatuering också.
Får väl se vad som händer.

Stanna inte upp en sekund bara, för då slår det dig stenhårt. Allt det som du har sprungit och flytt ifrån.
All äcklig svart sörja, all vidrig skit du utsatts för och utsatt andra för. Det står och lurpassar på dig när du stannar för att hämta andan.
Vidrigt.
Kommer inte sova inatt nu när det flåsar mig i nacken.

Skiner

Det är fint. Fint att ha någon i mitt liv igen som jag mår bra ihop med, som jag blir glad när jag ser. Någon som får det att kännas bra i hela kroppen.
Det fina med den här personen är också att han inte knarkar, eller ens dricker.

Det är fint att ha någon att drömma om framtiden ihop med.
Det är helt enkelt fint att tycka om någon.

Nu vill jag bara sätta mig i solen och skina ikapp.

fredag 17 februari 2012

Så har jag gått och skaffat mig pojkvän nu också.

Ska alldeles strax studsa in i duschen och bege mig till Emelie för lite vin och skitsnack, mysigt värre.

måndag 13 februari 2012

Resande

För de allra flesta handlar nog resande om att få en paus i vardagen, att kunna släppa alla måsten och krav man har hemma.
När man reser iväg kan man tillåta sig att vara mer i nuet, att uppskatta vad man gör just för stunden.
Man kan ta sovmorgon, göra roliga saker och skämma bort sig själv när man har semester och har rest iväg.
Man får också perspektiv på saker och ting och ofta när man återvänder hem så återvänder man med förnyade krafter och mer energi.


Min drömresa är till Irland, eftersom jag tycker mycket om natur.
Jag hoppas att jag en dag har råd att åka dit och kan få ströva omkring i den gröna och frodiga naturen.
För tillfället planerar jag att resa iväg till Irland så fort skolan är slut, en enkel biljett, för att stanna där och få ett jobb.
Om det blir av stannar jag tills Irland för mig har blivit vardagen och allt går på rutin igen, och när det händer så fortsätter jag till något annat land.
Jag är en rastlös människa så därför reser jag ofta och mycket, även om det bara har varit inom Sverige hittills.
Det är för mig, som jag skrev i början, en paus i vardagen.
Det gråa och trista här hemma får lämna plats för nya intryck och upplevelser.
Jag antar att jag flyr från mina problem på det här viset, men det är så skönt när man kommer till en ny plats och får lugn och ro i huvudet.

Jag tror att människor framöver kommer resa mer och mer eftersom det har blivit enklare och billigare.
Det blir förhoppningsvis lika enkelt i framtiden att resa till ett annat land och bosätta sig där en stund som det är att hoppa på tåget från Varberg till Göteborg.



Idag är jag duktig och har skrivit klart min svenskatext om resande, skickat in alla frågor om judendomen och slängt in 3 maskiner tvätt. Jag har fortfarande dammsugande, dammande och mer tvätt hängandes över mig men det får vänta lite medans jag pimplar kaffe och facebook'ar mig.
Hoppas nu att svenskaläraren blir nöjd över min text och att jag kan övertala henne att slippa läsa upp den inför klassen.
Risken finns att jag kräks framför klassen istället för att läsa texten nämligen, eftersom jag har en enorm fobi för att prata högt inför folk.
Jag hoppas hon glömmer att texten ska läsas upp överhuvudtaget eftersom mina texter helst ska vara just någonting man läser, och ingenting man pratar om när jag är i närheten.
Men hur som haver, jag slängde upp den här bara för att öva mig på att andra än bara Fia får läsa mina arbeten.
Vettigt? Ja. Vad händer med mig?
Kan nästan tro att jag har blivit som folk igen.

lördag 11 februari 2012

Kartellen

Sitter och lyssnar på Kartellen, och försöker organisera kaoset i mitt huvud.
Ska alldeles strax promenixa iväg för att gå på Star wars, episod 1 i 3D.
Sen ska vi tydligen äta med hans far.

Jaja, lugn och städad helg igen då då. Det är tröttsamt att bete sig. Men det blir ju också lättare med tiden.

onsdag 8 februari 2012

Some die young

http://www.youtube.com/embed/L-bxuRKbFLk

Jag vill bara bort, iväg, någon annanstans. Vart som helst där jag inte är. Jag orkar bara inte.
Men kväll efter kväll är jag lämnad till ingen annan än mig själv och mina tankar.
Idag tänker jag äta all min sömnmedicin som jag har kvar.
Hoppas på det bästa, att jag faktiskt somnar.
Sen hoppas jag såklart på att jag aldrig mer vaknar.
Tyvärr vaknar jag ju alltid.
Alltid.

Denna ständiga jävla ångest som bara äter upp mig.
Inifrån och ut.
Inside out.

tisdag 7 februari 2012

Moment 22

Jag är rastlös. Uttråkad. Bored to death. 


Jag försover mig varje morgon, fortfarande.
Men det är inte så konstigt när man somnar vid 3-4 varje natt. 
Religionen i skolan idag resulterade i att jag var vansinnig och funderade på att gå därifrån.
Finns nog ingenting som kan få mig så arg som rasister.
Jag kokade.
Det var rätt skönt att känna någonting, att få komma ur ingemanslandet.
Jag är trött på det här. Jag är trött på att alltid vara uttråkad, att ha det såhär.
Jag måste göra någonting, nu.
Så därför söker jag au pair jobb igen. Ska strax skriva ett cv och söka andra jobb också. Frågan är bara i vilken stad, om man ska köra på gamla hederliga varberg, eller göteborg. Jag har ingen aning, för jag vet inte vart jag ska bo efter skolan. Fy farao för alla moment 22.

lördag 4 februari 2012

Flickan och kråkan

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent