Resande

För de allra flesta handlar nog resande om att få en paus i vardagen, att kunna släppa alla måsten och krav man har hemma.
När man reser iväg kan man tillåta sig att vara mer i nuet, att uppskatta vad man gör just för stunden.
Man kan ta sovmorgon, göra roliga saker och skämma bort sig själv när man har semester och har rest iväg.
Man får också perspektiv på saker och ting och ofta när man återvänder hem så återvänder man med förnyade krafter och mer energi.

Min drömresa är till Irland, eftersom jag tycker mycket om natur.
Jag hoppas att jag en dag har råd att åka dit och kan få ströva omkring i den gröna och frodiga naturen.
För tillfället planerar jag att resa iväg till Irland så fort skolan är slut, en enkel biljett, för att stanna där och få ett jobb.
Om det blir av stannar jag tills Irland för mig har blivit vardagen och allt går på rutin igen, och när det händer så fortsätter jag till något annat land.
Jag är en rastlös människa så därför reser jag ofta och mycket, även om det bara har varit inom Sverige hittills.
Det är för mig, som jag skrev i början, en paus i vardagen.
Det gråa och trista här hemma får lämna plats för nya intryck och upplevelser.
Jag antar att jag flyr från mina problem på det här viset, men det är så skönt när man kommer till en ny plats och får lugn och ro i huvudet.

Jag tror att människor framöver kommer resa mer och mer eftersom det har blivit enklare och billigare.
Det blir förhoppningsvis lika enkelt i framtiden att resa till ett annat land och bosätta sig där en stund som det är att hoppa på tåget från Varberg till Göteborg.



Idag är jag duktig och har skrivit klart min svenskatext om resande, skickat in alla frågor om judendomen och slängt in 3 maskiner tvätt. Jag har fortfarande dammsugande, dammande och mer tvätt hängandes över mig men det får vänta lite medans jag pimplar kaffe och facebook'ar mig.
Hoppas nu att svenskaläraren blir nöjd över min text och att jag kan övertala henne att slippa läsa upp den inför klassen.
Risken finns att jag kräks framför klassen istället för att läsa texten nämligen, eftersom jag har en enorm fobi för att prata högt inför folk.
Jag hoppas hon glömmer att texten ska läsas upp överhuvudtaget eftersom mina texter helst ska vara just någonting man läser, och ingenting man pratar om när jag är i närheten.
Men hur som haver, jag slängde upp den här bara för att öva mig på att andra än bara Fia får läsa mina arbeten.
Vettigt? Ja. Vad händer med mig?
Kan nästan tro att jag har blivit som folk igen.