Tillsammans faller vi isär, fast vi faller åt andra hållet, ihop.
Tillsammans faller vi ihop, ihop faller vi tillsammans.
Victor ligger i min säng, jag lagar mat.
Varit och besökt stallet och fyllt på det hjärta som gick på sparlåga som nästan frusit till is i kylan och vintern.
Fyllt på med kärlek och ny energi för att kunna ge tillbaka lika mycket som jag får.
Riset kokar och jag väntar på kycklingen i ugnen.
Jag är så tacksam för taket över huvudet, kärleken i hjärtat och glädjen och dansen som kommit tillbaka till mig.
Att inte längre bara se allting i svart och grått.
Jag är så tacksam för den här vändningen att jag skulle kunna lägga mig och gråta. Av glädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar