Det hörs ett namn över vitklädda landskap
Det hörs en röst som är saknad
Det bultar till i ett flämtande hjärta
Det piper till i telefon
Det är visst nån som är tillbaka

Precis, precis så är det.

Jag väntar på Arne Dahl på tv:n, jag har adventsfikat men trött tjej som jag var så var jag osocial mest hela tiden.
Har umgåtts slut på mig den sista tiden. Intensiva dagar, men nu får jag lite tid för mig själv framöver.
Det är lite tomt, och jag saknar ihjäl mig men tiden går nog fort.
Det är adventsfint i huset och jag är glad, över att kunna vara med och se det, uppleva det, känna känslan.
Kylan biter i kinderna och jag har solsken i blick.

Jag är verry mutch alajv dessa dagar.