Vi sågs över en öl igår, pratade gamla minnen, skrattade, var allvarliga, och det var en fin kväll och jag var glad.Ångesten hade ätit upp mig hela dagen igår och det var så skönt att bara släppa allt och ta in glädjen och värmen i återseendet.
Det är trassligt, det är livet, jag får väl bara acceptera att det är såhär.
Jag har väntat i flera år på det här, och nu kommer det, på en så fruktansvärt illa vald tidpunkt.
Men korten, mammas kort, som jag ibland kommer ihåg att titta på och som ibland kan passa in. Dom passade idag.
Jag fick två, det ena trillade med och jag kände att det kanske ville vara med det också.
"Du besitter all den styrka du behöver. Min gåva till dig är att känna dig tillräcklig i alla situationer
Din tro avgör resultatet du får. Så se till att tro dig själv om mycket."
"Våga prova. Min gåva till dig är att ha en egen uppfattning.
Här gäller det att skaffa dig en egen uppfattning genom att agera/prova på"
Förresten, idag träffade jag min gamla boendestödjare Stalin. Jag blev så lycklig att jag kramade henne och vrålade Stalin framför alla mina "klasskompisar"..
Hon skrattade så hon grät.
Senast imorse pratade jag nämligen om henne, om hennes ensamhemmaregelnummerett!
Kom hon hem till mig och tv:n var avstängd, och jag inte hade radio på så slog hon på båda delar.
Allt för att tystnad är döden för en människa som mår skit.
Så imorse sa jag den regeln till Victor. Och sedan träffade vi henne. Knäppt, synkat.
Och allting löser sig, jag ska följa hjärtat. Jag ska följa huvudet. För dom säger samma sak idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar