Huvudet hade surrat färdigt för gott trodde jag
glädjen skulle stanna
hålet i bröstet försvann
Nu är det svart hela tiden hålet är tillbaka jag var inte säker fast jag trodde det jag tänker som förr hatar det jag ser i omgivningen spegeln kräks på tankarna tvånget att le finns som alltid fast jag inte vill vakna om mornarna jag vill sova bort mitt liv eller tills sommaren kommer igen och jag vill höra fågelkvitter i huvudet och se allting i vitt men allting är så svart och jag vill inte stanna upp för stannar jag upp äts jag upp av det jag springer ifrån och ingen vill sluta som mat och ibland önskar jag att jag tänkte efter innan fast det gör jag ju jag tänker jämt det slutar aldrig och jag vill inte vara här jag vill ha sol jag vill vara glad men jag är inte glad och det är inte bra fast jag har fått jobb för då ska man vara glad och jag kommer upp om morgonen än så länge och vännerna finns kvar och jag är fortfarande klar i huvudet förutom den svarta massan med tankar men jag är inte som förr så varför tänker jag som förr?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar