Spillt kaffe och huvudvärk

Kommer upp till spillt kaffe, och en trasig kopp. Örat bara lossnade på koppen när Mamma drack kaffe.

Rutinen ser numera ut som så att jag dricker kaffe, tar mig en cigarett och går ut till Baronen. Lillkatten.
Som för övrigt fick sig en eller sjutton lavetter av Sockan vid maten imorse. Man kan inte komma ny här och tro att man äter vid samma matskål, för sjutton gubbar.
Ögonen ser bättre ut på honom och vi ägnar dagarna åt att gosa, Baronen & jag.

Han kunde inte kommit mer lägligt till Furet än han gjorde.
Hösten har trängt sig in i varenda por av min kropp och jag isolerar mig från omvärlden här ute på landet.
Jag varken vågar eller vill träffa människor.
Ett par timmar i stöten fungerar, men efter det vill jag bara att vännerna slutar prata, håller tyst, och hemmet lockar.


En visdomstand trilskas, jag har så ont att jag funderar på att slita ut den själv. Så sparar jag pengarna från tandläkaren..
Huvudet värker, och förkylningen är påväg tillbaka.
Immunförsvaret är på topp hos mig!
Till råga på allt bet Baronen mig, och klöste, utav bara sjutton igår. En katt med klös i så att säga, åtminstone om man överraskar honom med att plocka upp honom.
Annars är han en ullig tuss som gärna ligger i knät och sover sig igenom dygnen.
Jag klagar inte.
Katter pratar inte, dom bara är.
Det önskar jag att jag kunde vara.
Bara vara.
Tyst.

När jag orkar, hänger jag mest med Robin och är en mästerkock.

Första gången vi gosade, det var lyckligt!