No Past Land

Letar ny musik, hittar massvis med bra saker.
Min nya mobil är ju en smartfån, så jag kan ha spotify och lyssna på musik på bussen nu igen.
Tobias sa en gång till mig, när jag höjde radion i bilen som han hade sänkt, för tusende gången:
"Men är det verkligen SÅ jobbigt att höra dina egna tankar att du inte kan åka bil utan musik?"
Svaret är absolut JA och absolut NEJ.
Ja, det är jobbigt att höra sina egna tankar, det har det alltid varit och kommer alltid att vara. Men nej, det är inte därför jag lyssnar på musik. Musiken är ju till för att jag ska tänka lite bättre!

Idag har jag gjort absolut ingenting, inte ens duschat som jag skulle.
Eller, jag har skrivit ett kort/brev. Tänkte skicka lite kärlek på posten såhär i höstrusket. Sen har jag spenderat dagen åt att locka och pocka på liten kisse.
Han sitter i vedboden och jamar hjärtskärande, men idag har han fått mat och jag har filurat ut ett sätt så dom stora katterna inte kan äta upp hans mat.
Jag funderar på att döpa honom, så jag kan ropa på honom med ett namn och inte bara "hjärtat" eller "gubben".
Har även upptäckt att jag, den som alltid förkastar bebisprat faktiskt pratar bebisprat med med lillkatten, dvs: jag pratar med hög, pipig och gäll röst. "Tala till honom som en vuxen människa" ekar i mitt huvud.
Men det är ju en katt, det kan ju inte gälla då? Dessutom pratar jag bebisspråk med dom vuxna katterna också, så det så!
Men det måste vara ett fint namn, passande, ett som ligger rätt på tungan om ni förstår.
Det här är ett litet sladdbarn liksom, ni vet, familjen som får ett barn lågt efter deras första, andra, tredje osv.
Sladdbarn har en tendens att bli fruktansvärt bortskämda, och överösta med kärlek.

Så, kort och gott, lillkatten får komma fram nu så jag kan börja ösa kärlek i rent hiskeliga mängder!!