KAOS i mitt lilla huvud.
Ingenting är som det ska, ingen är som dom ska, ingen gör vad dom ska.
Jag har blivit med hund och barn. Ja alltså inte barn som i ett riktigt barn. Utan i ett 23årigt barn som inte diskar, tvättar städar eller lagar mat själv.
Och att tillslut få göra allting själv trots vänligt frågande om lite hjälp tar ganska hårt på mig.
För bövelen, jag hade gärna också inte lyft ett finger om jag slapp.
Jag hade helst av allt i världen lagt mig i en säng och aldrig mer gått upp liksom.
Jag orkar inte med mig själv, så att orka med allt som jag faktiskt gör är helt bejånd mi.

Oftast vill jag bara dra disktrasan i ansiktet på honom. Men, det skulle ju inte vara så pedagogiskt.
Jag menar, man måste ju vara pedagogisk med barn.
Igår tappade jag det fullständigt dock. Jag behöver ett socialt liv om jag inte ska ha ihjäl oss alla tre.

Sen att allt går åt helvete när jag försöker söka jobb gör inget mindre roligt.
Så, so long så skajag städa vidare