Efter väldigt lite sömn, ingen alls för att vara precis, varken igår eller idag, så sitter jag nu och dricker kaffe och börjar mordhota myggorna genom att hytta med fingret.
Jag orkar inte döda fler, jag orkar inte ha dom i ansiktet, jag orkar inte ha dom surrandes runt öronen, jag ORKAR INTE SE EN MYGGA TILL NÅGONSIN.
Tyvärr hjälper det inte att hytta med fingret.. dom slår sig bara ner i godan ro och sticker mig.
Till råga på allt, denna myggtäta lägenhet vi har, min sömnbrist och pengakrisen vi befinner oss i, till råga på allt detta har jag börjat få en herrans massa eksem igen. Axlarna, och hela underarmarna ser ut som om jag rivit mig ordentligt och länge på ett rivjärn. Eller nåt sånt.
Jag vet inte vad jag inte tål nu. Har faktiskt varit lite mer noggrann än hemma för här vet jag att jag antagligen hinner kolavippen innan jag hinner till sjukan.

Nåväl och emedan eller vad sjutton man säger, om vi ska köra på min mors ordspråk:
Allt är precis som det ska vara, just nu.
Jag ska ha eksem, myggbett stora som tennisbollar över hela kroppen, jag ska avlida av sömnbrist.
Haha.. eller inte.

Jag har faktiskt fått tag i soc nu, och fått numret till JOUREN så jag kan få pengar till MAT OCH BETALA RÄKNINGAR.
Tanten var sjukt trevlig och frågade jätteoroligt när jag drog till med termen "nödnorm" Men HAR NI MAT FÖR DAGEN???
Jaa, svarade jag sanningsenligt. Vi har mat för dagen.
Ibland har det sina fördelar med att vara ett avdankat soc-fall. Jag vet vad dom måste bevilja och inte liksom.
Sen har jag hittat värsta snajsiga gånerivikt-appen, så nu ska jag bli smal och fin. Som en rimmad fläskkotlett ungefär.
Nää, skämt å sidor, men den är bra att skriva in hur mycket man har tränat och så så man blir lite seriösare.
Nu ska jag ringa socialjouren och fortsätta kriga mot myggen. Så hoppas vi jag somnar inatt istället som är om mååånga timmar...