Så börjar jag må höst, allaredan.
Stormkort på stormkort.

Imorgon hoppas jag på jobb.
Återta kontrollen över mitt liv.

Eftersom jag numera inte sover längre än till fyratiden, det är då ångesten kommer och hoppsparkar mej vaken, så lär det ju inte bli några problem att vara uppe i tid inte.

Mitt liv händer det inte mycket i, jag pluggar till körkortet mest. Och flyr tills jag hittar hem.