Sjukligheten sjukdom skurhink

Inget besök hos moster bidde det.
Jag blir alltid så galet sjuk när jag är sjuk.
Aldrig kan man få vara lite sådär härligt svenskt lagom...
Trist och urbota tråkigt...

Tackar gudarna för min kära pappa, som igår hämtade mig ända i åskloster för att jag inte orkade upp ur sängen för att ta bussen till stan. Sex timmar tog det för mig att orka upp.
Sen köpte han saft åt mig på vägen hem. Denna sockerhatande människa köpte saft utan att ens knysta om det!
Idag har han kommit med saft och alvedon till mig i sängen och varit villig att bjuda bort sin middag till mig. Vi delade dock på middagen som han lagade åt mig.

När vi satt där och tuggade vår middag i tystnad så tänkte jag att det är precis så det ska vara, det är då vi trivs. Man måste inte prata för att umgås.
Min älskade lilla pappa. Undrar hur många gånger han lagat middag till mig när jag varit sjuk?
När jag var liten var det alltid blodpudding som stod på menyn efter vi varit hos läkaren i tvååker.

Nu ska jag krypa ner i sängen igen, och fortsätta min Game of thrones läsning. Bra bok, kanske egentligen inte något för den sjuke, eftersom det är så mycket namn och hita och dita tjolahejsan och näe, hejdåsan!