Tillsammans är man mindre ensam

Idag har jag varit på vårdcentralen i Åsa för att ta blodprov.
Det var min gamla barnläkare, S. Furborg som jag fick prata med.
Jag blev alldeles varm inombords av att se hans kloka, snälla ögon bakom dom runda glasögonen.
Men när jag berättade varför jag var där skämdes jag, som en liten hund.
Undrar om han kände igen mig, eller mitt namn.
Skulle ju inte tro det men om han gjorde det, då skäms jag.

http://www.youtube.com/watch?v=YLaz4S5q7VY

En låt som BÖR lyssnas på.

Nu ska jag läsa "tillsammans är man mindre ensam" och låta bli att gråta.