Krympling

Min rygg har börjat jävlas igen, och jag gråter mig igenom dagarna och smärtan. Eller gråter och gråter, men gnäller, rör mig försiktigt som om jag vore gjord av glas och väntar på tid hos sjukgymnast.
Tills dess är jag all doped up och älskar världen mer än någonsin.
Känns dock skönt att det inte ska behöva vara så länge till, igår och idag får räcka för annars tappar jag bort mig själv igen på vägen-
Det triggar tyvärr igång mina gamla junkie-tankar och värderingar.

Plockade ur halva rummet på skolan igår med eftersom jag ska/är sambo. Hittade en xanor under sängen och både jag och R kastade oss över den.
Till slut ttttade vi på varandra och beslöt oss för att slänga den. För det första hade en inte gjort varken till eller från och för det andra så är det inte så vi lever våra liv längre.
Så vi slängde den. Det skar i hjärtat på mig men jag är stolt.

Vädret gör mig lite glad.
Ryggen gör mig olidligt gnällig. Men men