När det känns i magen

Jag låg och tittade på Phoenix and Griffin, väldigt tjejig och snyftig film och passade mig väldigt bra i förmiddags. Låg i sängen och befann mig i ingenting. Känslan av ingenting. Varken ont eller gott. Filmen var väl säkert en sån film man egentligen gråter till, men så långt har jag inte kommit att jag gråter nykter. Vem hjälper det om jag gråter liksom.

Men så ringde det.

Och jag blev glad. 

Jag gick ur sängen och ur ingenmanslandet. 

Duschade, bytte kläder från mjukisbyxor och sov t-shirt.

Åt en macka.

Sen hände någonting. Så länge jag inte är medveten om att jag är glad så går det bra, men när jag upptäcker det så trycker jag ner. Så nu är vi tillbaka i ingenmansland. 

Men det gör inte så mycket. Jag vet ju att jag snart blir glad igen. Jag ska bara försöka att inte upptäcka det nästa gång :)