2 dagar utan jobb och jag river snart väggarna här hemma.
Jag pluggar körkortsteori istället & myser med Baronen.
Stackaren har krage runt huvudet och han har deppat ihop totalt.
Men det är rätt skönt, vi matchar våra sinnesstämningar totalt.

Han är mannen i mitt liv & jag är crazy cat-lady forever and ever.
Den andra mannen i mitt liv väntar nog bara på att jag ska öppna upp och säga hej och välkommen till mitt liv, vårt liv.
Men ju mer jag tycker om någon, desto större avstånd.
Ju farligare, desto längre ifrån håller jag mig.

Tur att denna mannen i mitt liv har lite hjärna och förstår.
Även om jag anar att det inte är jätteroligt.
Det är det ju inte för mig heller, jag önskar att jag var sådär mysigospussochkram

KOM HÄR SÅ KLÄNGER VI PÅ VARANDRA TILLS VI VUXIT IHOP FÖR DET ÄR SÅ MAN GÖR NÄR MAN ÄR KÄR.
Helst skall våra barn hänga i öronen på oss också för att ALLA skall se att vi trivs ihop.

SEN KAN VI JU GIFTA OSS OCH SE HUR MÅNGA LIKES VI FÅR, OCH NÄR VI INTE FÅR FLER GRATTIS FÖR ATT VI GIFT OSS KAN VI JU SKILJA OSS FÖR ATT FÅ ÄNNU MER INTERNETSYMPATI.
Hej och välkommen till min värld av mentalt störda ex.
Jag skrattade åt det och satte sedan skrattet i halsen för det kunde varit jag.

Som sagt, tack Baronen för du finns i mitt liv.