Inte mycket att hänga i julgranen.
Så jävla less på att sitta och ruttna bort.
Vad värre är att jag ruttnar bort i nyktert tillstånd.
Jag ruttnar bort 160 mil ifrån vänner.

Jag har varit ren i 5 månader nu, more or less.
Är det någonting att vara glad över?
Nej.
Har det fått mig någonstans? Har jag kommit någon vart?
Nej.
Jag är kvar i en soffa, utan jobb, med ångest.
Moment 22.

Jag har gått upp 15 kg, och det är nog fantamig det värsta med det.
Det är inte roligt att vara nykter, det är inte befriande, det är inte något att glädjas över.
Tvärtom, jag är medveten om den jävligt pissiga vardag jag lever i, jag är medveten om hur gräslig jag ser ut och så vidare med självhat i all oändlighet.

Hade jag fått välja hade jag aldrig mer gått ur sängen. Tyvärr får man inte välja.
Hade jag fått välja hade jag lagt mig i fosterställning och gråtit ögonen ur mig. Tyvärr får man inte välja.
Nej, jag har en hund att ta hand om, en lägenhet, en pojkvän.
Vem fan signade upp för det här livet?
Inte fan gjorde jag det iaf. Åt helvete med det här.