http://www.youtube.com/embed/L-bxuRKbFLk
Jag vill bara bort, iväg, någon annanstans. Vart som helst där jag inte är. Jag orkar bara inte.
Men kväll efter kväll är jag lämnad till ingen annan än mig själv och mina tankar.
Idag tänker jag äta all min sömnmedicin som jag har kvar.
Hoppas på det bästa, att jag faktiskt somnar.
Sen hoppas jag såklart på att jag aldrig mer vaknar.
Tyvärr vaknar jag ju alltid.
Alltid.
Denna ständiga jävla ångest som bara äter upp mig.
Inifrån och ut.
Inside out.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar